emma olsson

försvinnaaaa.. det är precis det jag vill. PUNKT
men livet går vidare, så är det bara.

idag är det matteprov, i matte b dessutom. känns jätte, jätte, jättekul. känns ännu mera kul att jag inte har kunnat plugga ett piss, jag har inte haft ro till det, jag tänker bara på en massa annat. irriterande, påfrestande och bara så himla jobbigt.
och jag tänker på dig, hoppas du har det så himla bra.
sen har jag huundra grejer som ska vara klara snart. eller hundra var väll kanske överdrivet, mycket överdrivet dessutom. det kanske är typ.. två? men det känns som att världen ska gå under just nu, jag vet att jag inte kommer att hinna. ärligt talat skiter jag kanske i det med. det är inte det viktigaste just. men närfan slutade jag vara en positiv människa? jävla emma..

och igår red jag nästan vilse. hur lyckas man? det är ju inte direkt någon skog jag rider i, utan stoora, öppna fält. men jag lyckas ju med allt, så varför blir jag förvånad. men det är ju så, när man sitter i sin egna värld, i sin egna lilla bubbla, och tänker.. och grubblar. jag börjar nog bli sinnesjuk. men jag kom ju hem iallafall, tur var väll det. trots att jag var dyngsur och sune hade tappat en sko. sen var vi ju nära att bli påkörd av en fet jävla cpgubbe i en lastbil också. men vi lever ju, det är väll huvudsaken antar jag.. ne, jag är deprimerad.

nu ska jag gå ut med petra, det är ju positivt iallafall=)