ett framsteg blir ett bakslag
nu har sandra och fredde åkt hem till norrland igen. det är tomt, tyst och tråkigt här hemma nu. jag hade bett till han där uppe att tåget skulle vara inställt eller något liknande, men det visade sig att det var helt i onödan. så nu är jag en ensam liten flicka igen, deppig och med ångest som snart bubblar över. dö. döööö. men för att dämpa ångesten blev det lite shopping som tröst medans jag väntade på bussen hem från skövde. en randig tröja (nina kommer bli avis pga det randiga) och ett par söta sommarskor. fast, det blev inte så mycket bättre. fick bara mer ångest, över pengar såklart. åh, jag går och gräver ner mig nu, men först blir det andra avenyn.
later.
det är din dag idag, din artonårsdag. vi tänker på dig tolle!
if there's anything to say
if there's anything to do
if there's any other way
i'll do anything for you
