together we stand
påbörjade ett inlägg igår, hann skriva två meningar, sedan insåg jag att jag borde vara superstressad. så det sket sig. förlåt för det. och på tal om igår, vilken konstig dag. på skolan slapp jag redovisningen, blir på tisdag istället, och psykologiprovet kändes super. några tunga stenar föll från mina axlar. gött! hann med att rida både sune och wayenne när jag kom hem, åkte till stan vid fyra, solade några minuter, självklart somnade jag. måste verkligen ta tag i mina sömnvanor, eller problem? drog hem till hannah, taggade med henne och zarro. kvällen spenderades hos världens goaste palm med lite härligt folk. jag och hannah åkte hem till coffe någon timme också, var lite sociala med grapparna och sa hejdå till peter&coffe. en månad känns just nu som en evighet. sen skjutsade david tillbaka oss vid ett till palmen. träffade en massa folk på vägen hem till hannah, vid halv fyra-fyra sussade vi så sött, jag, hannah och becky. vet inte hur jag ska sammanfatta dagen, blandade känslor. vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. tur att jag har världens bästa vänner.
har varit inne på axevalla i princip hela dagen, ridit travarna, träffat folk och tjatat på. tog en välbehövlig powernap förut, ska lägga mig tidigt idag. blir bara hemma ikväll, då blir mamsen glad. kommer inte ihåg sist jag var hemma ensam en lördagkväll? jag blir så rastlös! och självklart, som den gode grubblare jag är, så tänker jag alltid för mycket.
nu ska jag kika färdigt på wallander, sen säger jag godnatt för mig.
PUSS
through the tears and the laughter
would it be beautiful
or just a beautiful disaster
