emma olsson

helt plötsligt svepte en stor, fet depprissionsvåg över mig. tror carro fick några stänk över sig också. det suger.
jag är trött på att inte veta vad jag vill, samtidigt som att jag är trött på att veta vad jag vill, men inte gör något åt saken. en dag är det försent och jag vet att jag kommer att få ångra mig då. inte en gång till. jag hatar att saker och ting känns för bra för att vara sant, när någon eller något känns perfekt. jag tror inte på det, perfekthet alltså. kanske därför jag bara vill dö när något känns så, eftersom jag vet att det ändå slutar med att man är på botten. jag måste ta tag i dethär nu, innan det är försent, innan jag ångrar mig. det gäller bara att släppa taget, släppa det som känns tryggt och våga. i norrland hade dom sagt kötta, eller kanske att jag skulle lagt i femman. i vilket fall som helst, det är dags nu!




one day i'll fly away