emma olsson

läste just en av mina närmaste vänners blogg. på något sätt kändes det så fruktansvärt jobbigt och overkligt. jag hoppas för allt i världen att det aldrig, aldrig kommer att bli så. jag om någon vet att oavsett vad, så kan man hålla ihop. det handlar bara om val. man väljer själv vad man vill och prioriterar. man väljer själv vad man vill göra med sitt liv och vilka man vill ha runtomkring sig. man väljer själv vad det är som betyder.
jag har gjort mitt val för längesen.

ibland är det så himla jobbigt att leva två liv, att höra hemma på två helt skilda platser. man är aldrig borta, men heller aldrig hemma. ibland känns det som om man aldrig räcker till. just nu är det jobbigt att inte få kunna ställa saker till rätta, innan det kanske är försent. det är dags att öppna ögonen och se vad som händer, varför det händer. anledningen är ganska tydlig. det ser till och med jag.