ibland är en lögn det finaste man har
jag och bettan (ja nina såklart) hade en liten diskussion förut. varför ska allt vara så komplicerat? eller varför ska man göra allt mer komplicerat än vad det kanske egentligen är? hårfint. jag är trött på att inte veta någonting. jag vet inte vad jag vill, och inte vad någon annan vill heller för den delen. ÅH.
jag skulle aldrig ha gett mig in på det här. jag sa inte en gång till, men hur ska man då komma vidare? ibland vet jag inte vad som är bäst, stå kvar på samma ställe eller gå vidare och gå igenom samma sak igen? men, man måste ju chansa för att lyckas, sant? hur jag än gör blir det bara bajs (nina jag vet att du skrattar nu).
vi får se vad som händer. känner mig delad för tillfället. bara att leva med det. men tack för stödet bettan. du är bäst.
jag skrattade inte alls... lovar
