emma olsson

ja, det var så gogilbert sa sist på grönan. jag föstår honom.
inga ord kan beskriva känslan. man står där längst fram, väntat i dagar, veckor eller månader, köat i timmar.
och sen drar allt igång. 
varenda gång, samma känsla. det förändras aldrig. det blir bara bättre och bättre.
det kryper i hela kroppen, rysningar från topp till tå.
vi ses imorgon!